Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/7/e/c/klassiskosteopati.se/httpd.www/wp-content/plugins/kraken-image-optimizer/kraken.php on line 53 Störningen i kroppen - Klassisk Osteopati
  • Störningen i kroppen

  • Inom skolmedicinen och inom andra kroppsterapier har kroppens funktionella och strukturella obalans, störningar och blockeringar inte accepterats som en orsak till uppkomsten av s.k. sjukdomar. Osteopater däremot betraktar dessa störningar och blockeringar med stor betydelse i hälsa och sjukdomssammanhang och därför kallar osteopater dessa störningar för ”osteopatiska lesioner”.(Macbain)

    Vad är den osteopatiska lesionen? 

    Ordet lesion kommer från det latinska ordet laesio och betyder skada. I skolmedicinen har ordet fått betydelsen ”någon form av fraktur eller bristning i vävnaden”. I osteopati betydde ordet ursprungligen ”en skada eller subluxation av en led”.(Macbain) Grundaren för Institute of classical osteopathy i England, DO. John Wernham kallade den osteopatiska lesionen för en kroppsstörning.

    Den osteopatiska lesionen är en störning och blockering, som hindrar kroppens självläkande och självreglerande förmåga. 

    Lesionen är i första hand en funktionell störning i kroppens känselnervsystem och kroppens blod- lymfcirkulation. I andra hand är lesionen en strukturell störning i ledernas rörlighet, kroppens vävnadskvalitét och kroppens symmetri.

    Hur uppstår lesionen? 

    Lesionen uppstår i kroppens sensoriska nervsystem p.g.a. av en störande eller avvikande stimulering från kroppens inre eller yttre sinnesorgan. Sinnesorgan är celler som är känsliga för kemiska, fysiska och mekaniska påverkningar. Sinnesorganen finns i musklerna, senerna, ledbanden, ledkapslarna och i kroppens inre organ. Ögon, öron, näsa och smaksinne samt beröringsinne tar emot sinnesintryck från omgivningen. Sinnesintrycken kommer alltså både från själva kroppen och till kroppen ifrån omgivningen. 

    Under fliken ohälsa hittar du olika exempel på faktorer, som bildar och håller fast kroppen i lesionen, genom att bidra till ett störande sinnesintryck. 

    Sinnesintrycken.

    Sinnesintrycken leds via känseltrådarna till ryggmärgen och hjärnan (centrala nervsystemet) där de kopplas om via andra nervceller (interneuroner) och därefter leds up och ner i ryggmärgen och via utåtgående motornerver till andra ställen i kroppen.(Sahlgrenska) Allt liv i kroppen är uppbyggt med dessa nervreflexer som grund – kommunikationen mellan sinnesintryck, ryggmärgens interneuroner och det utåtgående motoriska nervsystemet. 

    Det centrala nervsystemet reagerar när det påverkas av de inåtgående sinnesintrycken. Organismens beteende justeras bara lämpligt (av centrala nervsystemet) om den får ett lämpligt sinnesintryck via det sensoriska nervsystemet.

    Ryggmärgen är kroppens information- och kommandocenter.

    Man räknar med att antalet interneuroner är omkring 100 miljarder i hjärnan och ryggmärgen.(Sahlgrenska) Interneuronen i ryggmärgens nervcentrer bearbetar och fördelar informationen, lagrar, värderar och samordnar den med ständigt pågående medvetna såväl som omedvetna aktiviteter. Med andra ord har nervcentrerna i ryggmärgen till uppgift att justera organismen till olika behov och krav beroende på vilken situation man befinner sig i. Själva situationen och tillståndet man befinner sig i är i sig ett sinnesintryck. 

    Kräver den aktuella situationen att organismens beteende ska justeras, till exempel att muskler skall dras samman eller slappas av, blodtrycket ändras, magsaft bildas etc. förmedlas beslut om detta av ryggmärgens interneuron. Beslutet förs sedan vidare till utåtgående motornerver till skelettmuskler och till det autonoma nervsystemet , inre organ, blodkärl och slemhinnor.

    Det störande sinnesintrycket – lesionen.

    Om kroppens sinnesorgan eller sinnesnerver (det sensoriska nervsystemet) störs p.g.a. störande sinnesintryck eller blockeringar blir interneuronen i ryggmärgens nervcentrer uppretade. Detta leder till att nervsystemet och därmed kroppen förlorar sin kommunikationsförmåga och sitt samspel.(Patterson) Kroppens justeringsförmåga blir bristfällig, vilket i sin tur blir ett störande sinnesintryck. Uppretningen av ryggmärgens reflexcentrer verkar som en neurologisk lins där alla andra sinnesintryck lättare tas upp och förstärker retningen. Ryggmärgen har då nedsatt tröskelvärde.

    Uppretningen påverkar de utåtgående nerverna till målvävnaden – muskler, kärl och inre organ. Kroppen har då en grogrund för sjukdomsprocesser p.g.a. att den självreglerande och självläkande förmågan försämras.(Patterson) Kroppen kompenserar för det ohälsosamma tillståndet vilket den kan göra i många år utan det känns märkbart. Men kroppens kompensationsförmåga är inte obegränsad och när kompensationsförmågan börjar ta slut visar det sig som s.k. sjukdom.

    Den osteopatiska lesionen är i själva verket sjukdom.

    Sammanfattningsvis kan man beskriva lesionens historia och förlopp på följande sätt:

    • Ett hinder eller blockering i kroppens funktion (avser nervkommunikation och cirkulation) eller i kroppens struktur (avser vävnaden). 
    • Irritation av kroppens sinnesnervsystem (sensoriska nervsystem).
    • Funktionell påverkan av ryggmärgens nervcentrer (även på lång sikt strukturell förändring).(Patterson)
    • Respons hos de utåtgående motoriska nerverna.
    • Förändring av cirkulationsapparaten (blodcirkulationen) och de inre organens funktion.
    • Lesionens händelser och förlopp upprepas med ytterligare funktionell och strukturell missanpassning.

    Hur upptäcker osteopaten lesionen?

    Lesionen visar sig som ett hinder i ledernas normala rörelseförmåga och smidighet, som osteopaten upptäcker genom palpation (undersökning genom beröring). Osteopaten undersöker ledernas rörlighet och flexibilitet, vävnadsförändringar (elasticitet och spänstighet), samt spänningar i muskler och bindvävnad.(Korr 1978)

    Hur behandlas kroppstörningen?

    En av de viktigaste avsikterna med osteopatisk behandling är att återskapa samspelet mellan rörelseorganen, det sympatiska nervsystemet , blod- lymfcirkulationen och de inre organen.(Korr 1978)

    Genom kroppens bloddistribution (det sympatiska nervsystemet) kontrollerar man livet, möjligheten för återhämntning, motståndduglighet mot infektioner och vävnadens kvalitét. (Korr 1978)

    En annan mycket viktig del i osteopatisk behandling är att hejda det störande, och avvikande sinnesintrycket. I klassisk osteopati börjar man behandlingen från kroppens periferi där det störda sinnesintrycket börjar. Behandlingen avslutas med justering av ryggen där sinnesintrycket visar sin skadliga effekt och där de störda utåtgående nerverna påverkar kroppens miljö. 

    Under fliken klassisk osteopati kan du läsa om Total body adjustment.

    MacBain, R.N. (1954). The Principles of Osteopathy. Principles of osteopathic technic. Carmel, California. Academy of applied osteopathy.
    Sahlgrenska.se 
    Patterson, M. Michael & Wurster, D.Robert (1997). Foundation for Osteopathic medicin. Michael M. Patterson and Robert D. Wurster. Neurophysiologic system: Integration and disintegration.
    Korr, I. M. (1979). The collected papers of Irvin M. Korr. The spinal cord as organizer of disease processes: The peripheral autonomic nervous system. Indianapolis, IN: American Academy of osteopathy.
    Korr, I. M. (1978). The collected papers of Irvin M. Korr. Sustained sympatheticonia as a factor in disease. Indianapolis, IN: American Academy of osteopathy.